puckogrym

Hela huset är fullt av människor, vi är ute hos mamma o pappa på kalas min systers fästman fyller år. Grattis till dig.
Även om det är folk överallt så kan man känna sig malplacerad och utanför. Men så har väll det alltid vart.
Känner mig som luft precis som man gjorde som barn när man vart ivägskickad ut ur rummet för att sitta med dem andra barnen även om man var typ tretton då är man väll inte barn längre då är man ju tonåring. Jobbigt när man sitter i ett annat rum och hör hur folket pratar om en som att man inte fanns där, man hör ju ändå men det verkar dem ju inte tro.
Är så glad över att ha kommit in på kursen som jag har sökt till, börjar redan på måndag. Skall bli sä himmla skönt o slippa sitta hemma hela dagarna och bara få skit. Så synd bara att det skall vara massa svartsjuka så fort jag får göra någe som någon annan oxå vill. Ä så jobbigt att få höra allt gnäll på att man ä bortskämd att jag får göra det jag vill, men jag har kämpat för att få det oxå<men det tänker man inte på.
Kan bli så ledsen ibland på allting får jag aldrig vara lycklig?

kram på dig/er som bryr sig

Majonnäsburken och två koppar kaffe.

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar . Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras inne-håll i burken , vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.


Detta tåls att tänka på..

kram på er

Grattis Elin på din 25 års dag, hoppas den blir trevlig. kram

Tack alla som kom på mitt födelsedags firande förra veckan, och så klart tack för alla fina presenter.
Evve linnet eller vad man nu skall kalla den sitter jätte bra:) tack till er. Även tack för alla andra jätte fina saker, orkar inte rabbla alla namn som dem kommer från.
Tack även till er som stannade och hjälpte mig att städa lokalen efteråt uppskattas verkligen, ni vet själva vilka det är.

Kram på er

Vad är lycka? vad är att vara lycklig? Jag har glömt bort vad det är.

Just nu så är allt bara skit. Det var länge sedan jag mådde så här dåligt som jag gör just nu. Jag vet att många kommer att bli glada om det kommer att bli som det lutar åt nu, jag vet att många vill att det skulle hända men hur många av er har brytt sig om hur jag mått av allt? Och framför allt hur jag kommer att må i framtiden. Är det rätt beslut? varför känns det då så jävla jobbigt. Skall det vara så här? Är allting jag kämpat för över?
Jag kan inte sluta gråta eller att skaka, allt är bara upp o ner just nu. Jag vet inte vilket som är rätt längre.
Jag önskar att allting bara kunde vara över, att jag bara skulle sluta andas. Det är den enda gången som jag slipper lida över allting. 

Hoppas vi ses igen

Tisdag idag, lika värdelös som alla andra dagar.
Undrar bara varför jag utsätter mig för detta. Är det värt det? Skall det vara så här resten av livet?
Jag kan säga så mycket som att det är jag inte beredd på. Vill inte det och orkar inte det i längden.
Skall jag behöva må dåligt för andras svek?

Nu skall jag krypa ner i soffan med mina tankar o min sorg.

kram

Då var det lördag igen då. Jag tycker veckorna bara springer iväg man hänger ju inte med längre.

Som ni kanske har förstått så tänker jag mycket båda på framtiden och på vad som har hänt tidigare i livet.

Senaste tanke jag hade var att väldigt många pratar om allting inom sex, tex med vänner o sådant.
Många samtal utgår ju ifrån antingen ställningar eller leksaker som man köpt eller fått eller ja ni vet. Många samtal handlar om att tjejen eller frugan inte vill eller orkar på grund av antingen det ena eller det andra, ni vet skallebank eller ont eller trött och så men det pratas aldrig om att mannen inte vill eller orkar. Är det någe konstigt på det? Är det så att det skall vara kvinnorna som inte vill eller orkar och inte männen?? Skäms killar för att säga till polarna att lusten inte finns eller orken sinat?
Eller är det vi kvinnor som ställer för höga krav eller rentutav inga krav alls?
Kvinnor som har högre lust än vad sin sambon eller makar eller pojkvänner har är det någe fel på dem?? Slampor?? eller är det normalt??
Jag vet att jag tänker mycket, speciellt på konstiga saker. Men om man inte skall tänka på allting som händer vad skall man då göra i livet?? Bara sitta och stirra ut i väggen kanske...

Här sitter man en lördag kväll och har skit tråkigt, men det brukar jag ju ha annars oxå.

Har vart i västerås med syrran idag en sväng och shoppat lite grann. Mamma fyllde ju igår och pappa fyller imorrn så det var på tiden att införskaffa lite presenter och lite annat roligt. Kalas blir det imorrn eftermiddag.
Grattis på er två.

Nä du nu ä livet så tråkigt så jag funderar på att krypa ner under täcket och kanske titta på tv;n lite grann..

kram på er alla

Gäsp ä jätte trött borde gå och sova igentligen, eller jag skall gå o sova strax.
Ibland undrar jag ifall jag gör rätt eller om mina beslut är fel?
Känslorna finns där men psykiskt så är det jätte jobbigt. Ena dagen är allting så himmla bra och man är uppe i det blå och bara fnittrar hela dagen men nästa dag eller till och med en timme senare så har man hammnat långt ner i det svarta helvetet..
Varför utsätta sig för det igentligen? jag förstår inte själv faktiskt.
Men livet skall väll ha både bra och dåliga dagar och timmar..

Nu ska jag sova.

God natt alla glad sömntutor:)

Jag vet inte vad det är jag hoppas på ska hända, ett mirakel kanske. Men varför händer det inte? Vad är det som bör hända eller vad är det som jag vill skall hända? jag vet kanske inte det innerst inne.
Det är jobbigt när saker inte är som det böra vara.
Vad är det som bör vara egentligen? är det inte vi själva som bestämmer? eller är det ödet?
Man gör ju samma sak varje dag, jag menar dagliga rutinerna men utöver det? vem bestämmer hur dem skall vara eller hur man skall göra dem? jag vet att det är vi själva men varför blir ingenting så som jag vill att det skall vara??
Skall det vara såhär?

Tårarna rullar utför min kind, livet är jobbigt.
Vill sluta gråta men det är svårt, ju mer jag tänker ju mera gråter jag.
När skall detta sluta? Skall det vara såhär??

Jag vet att det var länge sedan och jag kan inte lova att det kommer ett imorrn heller men just nu så känner jag för att skriva av mig.
Vet varken in eller ut, vet knappt vad det är för dag idag, eller det ä ju natt så klart.
Dagarna känns meningslösa, vad skall man dem till egentligen? Man väntar ju nästan bara på att det skall bli kväll så man kan gå och sova och försöka att glömma allt som är jobbigt.
Så är det nästan varje dag numera och idag är inget undantag, jag känner verkligen så idag. Man undrar vad man har gjort för vettigt i livet egentligen men man kommer inte fram till något. Man vaknar och försöker fördriva dagen med massa olika saker dag efter dag,,, vad är det för mening egentligen?
Hur ofta vaknar man lycklig på morgonen och vet att dagen kommer att bli den bästa dagen i ditt liv? vad är meningen med att vakna varje dag och inte veta vad som kommer att ske? kommer jag vara glad? eller umgås eller bara sitta och gråta? Varför skall man behöva genomgå det varje dag? dag efter dag..
Ibland önskar man bara att man aldrig hade kommit till världen, varför var dem tvungna att skaffa mig? vad hade hänt om dem inte hade gjort det? vad hade jag gjort idag? Vart ett djur? eller hade jag vart en annans barn? eller hade jag vart död? det kommer man antagligen aldrig att få veta och lika bra är väll det egentligen, hade mitt liv vart så mycket bättre?
Vad skall man göra med livet? kärleken och vännerna?
Just nu så vet jag inte alls, kanske aldrig kommer att veta heller! jag vet ju knappt vad som händer imorrn. Jag vet vad som bör göras men kommer det att göras? det vet jag inte.
Ibland undrar man vad som betyder mest vänner eller familj? vet någon vart man skall dra gränsen?
Folk som man trodde var ens bästa vänner som man kanske har umgåtts med i över 20 år helt plötsligt slutar att höra av sig, vad beror det på? var man aldrig bästa vänner? trodde man bara det? eller vad händer egentligen. Man ringer och pratar några minuter och planerar in massa saker man skall göra tex träffas men när dagen äntligen kommer hör man inget mera, vad hände då? man kan prata några veckor senare och undrade vad som gick snett och man hör samma ursäkt om om igen vad skall man tro? är det mig det är fel på? 
Jag tror att det är mitt fel, som alltid..

Vad händer när allting hände utan att man är beredd på det? det bara sker och kvar sitter man alldeles ensam med sina tankar och tårar.. 
Är det normalt och känna så?
Är det normalt att sitta ensam med sina tårar livet ut?

Jag trodde nog att jag skulle få mera stöd genom allt som jag vart med om, det var iallafall det som utlovades i början men vet inte vad som hände utefter vägen. Nu sitter jag och kämpar mig igenom allting själv. Var inget jag ville från början men det verkar ju som att det är så mitt liv skall se ut.
Vart skall man dra gränsen till att hjälpa andra när man nästan inget får tillbaka av det....

Mitt liv är väldigt ointressant det händer ju inget roligt direkt...

På ett sätt är jag glad att jag gjorde det, kan ju vart min enda chans i livet. men var det värt det? är detta verkligen jag? eller var det som va tidigare jag?

Önskar att man kunde vara lycklig...  

Hej alla där ute

Jag vet att det var länge sedan jag skrev men mitt liv är mycket förvirrat just nu.
Vissa dagar finns det så mycket jag skulle vilja skriva ner här men då finns det inte tid eller man är inte hemma, men då man har all tid i världen då vet man inte vad man skall skriva just vid det tillfället.

Sista tiden har vart en berg o dalbana kan man verkligen säga, det har vart mycket runt omkring men ändå inte.
Som dem flesta vet så gjorde jag en operation för ett tag sedan som skulle förändra mitt liv radikalt, och det kan man ju verkligen säga att den har gjort oxå.

Jag känner mig gladare nu när jag märker att det verkligen fungerar, är inte lika irriterad som jag kanske var innan och det måste jag säga ä skönt.

Jag har en man som mer än gärna bråkar o tjafsar men orkar inte bråka med honom längre, jag drar hellst hemifrån vid dem lägena jag känner att livet ä för kort för att bråka bort det.

Mer kärlek till folket o mindre bråk tycker jag.

Finns så mycket som skulle behöva komma fram men just nu så får ni nöja er med detta..

kram på er